slowly time is holy

Lyssnar på 'Emma coosy coosy' mappen. Inser snart hur mycket jag uppskattar lugnet i lägenheten. Ikväll gör jag verkligen det. Jag bara är. Ibland blir jag så trött på att inte få stänga av och vara nöjd med att bara andas. Slippa formulera om. Frågorna blir för mig en oändlig ström av alternativa svar. Jag hade sagt åt mig själv att inte titta på mer obetydliga saker, mycket lättare att vara sin egen inredning än att titta på andras, att försöka komma på vad man egentligen är. När jag vaknar med han jag somnat med, när jag ser det jag sist såg innan ögonen slocknade, när jag känner samma känsla som jag kände bara sekunder, minuter, timmar tidigare, då har cirkeln slutits på ett bra sätt som jag stolt erkänner och blottar.