2009-02-26

Feeli´n abstract

Det var ansiktslöst från början. Utsiktslöst. Organiserat kaos. Sikten var din att stjäla och havet kändes flyktigt, snabbt, precis så som det ska vara. Himlen kändes nära och du fångade solens strålar på rätt ställen. Tiden innan oss bor i en egen känsla. Du frågade mig vem jag var, innan du träffade mig. Jag bad dig att utmana mig. Att känna ingenting alls, förutom mig i dig. Jag blev påmind ännu en gång. Din tunga ritade cirklar över mina ömma nyckelben, jag kände något, men inte dig. Omedvetet letade du vägar där horisonten brann som mest. Du sken när vackra skepnader blev synliga. Du ville ställa allt till rätta. På dina sätt skaka om verkligheten. Du försökte hitta frågorna bakom svaren, och sa att man måste låta sig bli uppslukad - totalt. Jag tyckte mig känna hur gränserna vidgades. Himlen blånade till sitt förunderliga djup. Under en sådan himmel hade jag velat möta din blick, och låtit stjärnorna avundas oss på marken...

kids

När jag var liten minns jag att det enda jag ville var att bli stor. Jag var sisådär nio år och pendlade mellan att svara ja, nej eller kanske på en liten ihopskrynklad lapp från antingen Daniel eller David. En dag så lekte vi i en kompis koja, och då hade David just frågat chansen på mig säkert tiotusen gånger den dagen, och jag satt ju och väntade på att Daniel skulle komma. Jag hade paxat en plats för honom bredvid mig i kojan. ”Om inte Daniel kommer idag, får jag chansen på dig då?” Hade David sagt och jag svarade såklart ja. Kanske för att jag verkligen trodde att Daniel skulle komma, men samtidigt så var jag nästan alltid en ja-sägare när jag var liten. Sa ja till det mesta. Hur som helst så slutade det med att Daniel inte dök upp och jag och David satt och höll i handen. Dagen efter så skrev Daniel en lapp till mig, där det stod att han varit hos tandläkaren och dragit ut en tand, därför han inte hade dykt upp. Jag såg på hans mun att han fortfarande var svullen, tyckte synd om honom. Jag var ganska smart när jag var liten. Jag skickade en lapp tillbaka och sa JA. Så för en tid hade jag två killar, men det visste inte dom, såklart.

I en dröm så finns du fortfarande - men jag kan inte beskriva ditt ansikte.


online



2009-02-25

nighty

I'm just looking for a world where my words seem to be as clear as morning mumbles.

Medan dygnen blir kortare och kortare ska man samtidigt hinna med mer och mer. Det är så svårt att stryka bort något, för man tror att man inte kan minimera sitt liv mer än vad man redan har gjort. Man vill ha allt man har, och samtidigt ha mer. Tiden går och går, och vad gör vi under tiden?

my view - in another language

Mixing cute dresses with poetic backgrounds
Close-ups to blurred
c o n t r a s t
feel free to do...feel free to be

my beautiful one

I am a strawberry

2009-02-24

Lilla hemmet.



slowly time is holy

Lyssnar på 'Emma coosy coosy' mappen. Inser snart hur mycket jag uppskattar lugnet i lägenheten. Ikväll gör jag verkligen det. Jag bara är. Ibland blir jag så trött på att inte få stänga av och vara nöjd med att bara andas. Slippa formulera om. Frågorna blir för mig en oändlig ström av alternativa svar. Jag hade sagt åt mig själv att inte titta på mer obetydliga saker, mycket lättare att vara sin egen inredning än att titta på andras, att försöka komma på vad man egentligen är. När jag vaknar med han jag somnat med, när jag ser det jag sist såg innan ögonen slocknade, när jag känner samma känsla som jag kände bara sekunder, minuter, timmar tidigare, då har cirkeln slutits på ett bra sätt som jag stolt erkänner och blottar.

There were pancakes in the sky


tuesday morning



100 abslides senare, och här sitter jag med vääärsta träningsverken.
Idag blir det gym, och sedan lite pyssel i lägenheten. Puss!

2009-02-23

a letter

Jag går i parallella världar, bär med mig varje plats jag någonsin besökt, som rört mig. Simmar rakt ut i haven, med personer som väljer mig, och det vet jag att du förstår. Jag lämnade en sida tom i min dagbok för det här, för stunden då du skulle komma tillbaka.

Tiden för mig har aldrig varit något skrämmande. Jag har alltid levt som en drömmare i den mån att mina gränser hela tiden varit synliga, både för andra och mig själv. Genom att skylla på sekundslagen när sanningarna började ta slut har nöden fått sina ursäkter. Jag låter ansikten få lämna sina smekanden, och efterlämnade spår. Allt de behöver göra är att lämna någonting som ger. Vi lever omringade av självförnekelser, rädslor, och överallt letar jag efter ögon med tillförsikt och drömmande verklighetsuppfattningar. Det finns så många frågor, men jag låter trots allt detta vara som det är, för om svaren inte finns, är enda lösningen att inte fråga alls. Medan ingenting på denna uppmålade jord, är så talande, som det som aldrig blir sagt. Jag andas tröstlöst genom tiden, fångar den när andra slösar, och när jag stannar upp och reflekterar, önskar jag mig styrkan tillbaka, att få upp ögonen och landa i rätt länder. Jag längtar tillbaka till kusten, till Portugals vita stränder. Där finns inga opålitliga fåglar, som här. Du minns väl min rädsla för fåglar? Hur dom alltid fanns omkring oss, där vi var. Kalendervardagen flyter ihop med morgondrömmarna. Det är som om allt flyter ihop när man slutar att ställa väckarklockan. Jag tänker på alla saker man påbörjar, men glömmer att avsluta, saker man smakar, som väljs bort, saker som längtas, som precis gått förlorade. Alla filmer som slutar olyckliga. Det finns ju lycka i historian och kärleken tätt bredvid, så varför är det alltid slutet som avgör? Kan tankarna sluta flyga när man vill landa? Kan flygandet landa säkert och kan säkerheten göra så att världen flyger mer, tillsammans med mig?

glidmoment

2009-02-21

movements




Rörelser i slowmotion, rörelse i skratt, rörelse i extas, rörelse av längtan, rörelse mot, rörelse ifrån, rörelse till.

Bloggtoppen.se

En lördag i någons liv.


Det var lördag. Jag tog cykeln och lät vinden föra mig nedför backen mot sandkullarna och havet. Där lutade jag min rosa cykel mot ett träd och skådade vad jag längtat efter så lång tid. Vattnet låg stilla och en svart himmel gömdes i bakgrunden. Jag gick längs stranden och kände hur de svala vågorna lekte mot mina fötter. Jag tittade på sommarhusen och människorna som klädde balkongerna. De såg glada ut. L y c k a. Jag kände hur musklerna slet för att få stegen att räcka den långa strandpromenaden, jag fokuserade på att inte sjunka ned i den våta sanden, fokuserade tillslut så mycket att jag föll omkull. Jag var klädd i en vit klänning och kände hur svetten rann längs ryggen, beblandades med de lätta vågorna. Där låg jag ett tag och såg himlen från en vinkel jag aldrig sett den förr...

pinky winky


att vara någon annans spegelbild.

Tonight

Ändrade planer. Skulle egentligen haft schlager/film-mys med min kära vän. Tyvärr blev hon sjuk, så desto mer hackade morötter till mig. Nee, skoja ba. Stackars liten. Jag tänker på dig. Nu ska snegla på schlager. Puss!

belly button

streets of me

I walk through the streets of myself
under an ageless sun, and by my side
you fly like a thousand birds

words flew by

playing with Mr Love (Nikon)

2009-02-19

tired eyes

Lady lovleylocks

Forever 21 (Well ehh...I'm actually 24...)



Tänk på att alla skor här kostar under 300.
www.forever21.com

a connection between



Ett lugn lägger sig,
och världen runtomkring snurrar vidare i samma mönster.

A ballad of going down to the store


Pratbubblor.

2009-02-18

nighty

the apple of my eye

refrigerator-poetry