2008-10-30

Det är så jag vill se dig.



Tittar ut och möter vädret igen, som om det följer mina steg. Världen målas av någon slags konstnär. Jag är invirad i ett duntäcke och en filt, ändå blåser det någonstans ifrån. Jag sticker fram fingrarna då och då och skriver någon tanke eller så. Jag känner hur regnet landar utanför. Han närmar sig nu. Det känns. Känner värmen som någon kontrast hela tiden. Några tankar räcker, just därför är jag säker på att min längtan är på riktigt. Lite kärlek här, lite kärlek där...

Jag kliver ut ur min rymd - och in i er värld

Så mycket oro.
Måste vinna fart eller höjd eller bara tid.
Alltså, man ska typ undvika dolda sockerbomber
i frukostflingor, men ändå unna sig allt?

2008-10-22

I’m only telling you this cause tomorrow never comes

Alla sover, som vanligt så sover alla utan huvudpersonen.
Jag tror jag blundar, ändå ser jag allt som händer
Jag ser dig, jag ser dina tårar, även när du döljer dem.
Även där ser jag saker och undrar varför bara jag ser,
jag lockas av detaljerna, det gör att jag flyter ännu närmare dig.

- This night my love, I whispered about things I never felt before,
but you're weren't there... You know, ehhm...I told you my deepest secrets...

Time past, minutes dies, people cries

Hon undrar om det hon viskar hörs, om molnen försvinner pågrund av henne. Ibland tror hon att hela världen lever för henne.

- I'm sorry for my weakness, for the snow, for everything that hurts inside. I'm sorry for not beeing where you are, always.

Nu dansar dom under samma himmel
Jag minns fortfarande känslan.
Jag hade inte ens nuddat dina läppar med fingrarna
och när jag fantiserade om dina kyssar bildades det bubblor inom mig, vågade knappt andas av rädsla att spräcka dem, förlora dem.

Och han frågade
- Är livet kort eller långt?

People


I’ve seen so many people pass me by and when I tell you about their eyes, I know you’ll understand...

2008-10-21

3 days left.

Tuesdays.

Honeywood

Stressade blickar, förälskade människor och randiga tröjor. Livet kräver mer nu och jag söker kraft att få kraft att inte välja bort skönheten när vardagen måste prioriteras. Att kunna omvandla vad som helst till vackert. Det finns bara fina själar runt omkring en, så länge man vill att det ska vara så, man ser det man ser och känner det man vill känna.

När jag minns något som är värt, förskönas bilden tusenfalt. Jag glömmer bort min kalla näsa, mina torra läppar och blöta kinder. Vinden bråkar utanför och jag fastnar med blicken på ett par slitna jeans som också är ute och går. För en liten stund slocknar alla gatulampor och något annat tänds. Världens alla ögon mörkas bort, medan regnet tar en paus ser jag allt klarare. Jag fortsätter. Ibland är det bara så, att vi slutar följa andras instinkter, principer, och redan sagda meningar och istället börjar vi tänka.

Med den vackraste platsen i ögat, krashlandar jag bland rödvinsfärger och melodier. Upplever vindens charm, hur uppmålad den än verkar. För samtidigt som jorden snurrar så speglas silhuetter med förföriska viskningar. Inspirationskällan söker sig allt längre ner och blir svårare att hitta. Det jag glimtade för en stund sedan lämnades i glömska och mina händer simmar i mörkret efter svar, men havet smeker sig självt, när vinden överger och vi klarar oss utan solsken, om vi lever för annat. Vi lever i kylan, trots att vi avskyr den. Allt som vi fokuserar på just nu, är hur saker tolkas, allt som begränsar.

När jag minst anar, möter jag det inspirationen lett mig till. Soluppgång, framgång. Känner ändå att jag saknar de ord som aldrig sagts. Räknar dagar. Nedåt, framåt, uppåt, jag vet inte hur jag räknar, men ser fram emot det som kommer att hända, för något kommer att hända, vi kommer att...

2008-10-16

with eyes wide open.

She sat down, calm,
like the eye just before the storm.
He watched her, in silence.
Glanced at her from time to time.
She just sat there,
eyes looking out the window...

Jag fotograferar - för att minnas.

Mitt i ingenstans syns mitt lilla fönster,
som en prick i universum
En persienn nerdragen, en uppdragen,
andra får se in.
Jag undrar vad som händer där inne,
när jag inte är där.

Jag ser folk i rörelse,
som ser samma sak som jag.
Alla springer. Alla dör.
Sedan reser de sig igen.
Är jag en av dem?