2008-09-28

Himlen var blå när det hände

Poesin tycks numer bara dyka upp när man är som tröttast,
som ett virrvarr ord som aldrig får plats på dagen när man
orienterar sig fram bland röda löv och sköna biostunder.
Varje människa är sin egen värld, och om min historia
är glömd imorgon, så vet du att det ändå bara var ord
Och vem har egentligen tid för ord?

Höstkärlek.

2008-09-24

reality

Om jag blundar
står du naken framför mig.

2008-09-23

Saknar det som var - älskar det som är

Varför sidovägen sa han och smög sig undan
med blicken bakom glaset

Han gick vidare, med eller utan drink,
det vet jag inte,
minns bara att han alltid är som vackrast
när han försvinner,
när jag vet att han är långt bort,
men ändå nära, ändå den som känns mest
när hans namn är så fruktansvärt långt bort,
det är alltid då jag vill göra det,
uppfylla hans drömmar, trycka på knapparna,
känna känslorna, pulsen...

2008-09-22

a feeling

Jag vet hur skönhet fungerar
Den klär mig som bäst,
när den ses från någon annan.

Helst ska hans ögon vara så mörka,
så jag kan landa i dem för alltid,
utan att hitta vägen ut.

2008-09-03

Drömmar

knowing - or not knowing

Du tittar på mig.
Jag tittar upp mot dig.
Du känner inte mig.
Jag känner inte dig
ändå har du kommit fram till mig
för en tjänst.
Och du vet att jag står här
för att tjäna dig