Mainstream.

Vad jag gör precis nu, är att leta tussar. Ja, ni vet. Sådant som någon gång betydde något, som fått leva kvar, som ett litet bokmärke i själen eller någon annanstans. Jag tänkte skriva lite mainstreamtext nu och jag vet inte alls vad det kommer att sluta, eftersom jag inte vet när det började. Egentligen. Men vad spelar det för roll? Vem är solens värsta fiende? Jag såg ju att det var en katt, egentligen men jag ba "titta ett bord står och tittar på mig". Jag liksom gosa med pälsen och kände hur klockorna började ringa. Det var ju inte alls som jag hade trott. Jag tror alltid en sak, medan sanningen visar sig vara en helt annan, och jag tror det är därför det alltid slutar med att jag aldrig får en riktig slutsats, en punkt, ett avslutat kapitel.

Om jag skulle släcka ljusen nu, och försöka blunda, skulle jag bara se desto mer. Mina drömmar lyser, ja och då skulle jag kanske börja räkna får, räkna alfabetet baklänges fyra gånger, försöka mig på spanska eller så skulle jag leta efter stjärnor i taket. Jag vet att jag kommer räkna till 512 får, så blir det alltid. Det är helt enkelt en sådan natt bara. En natt då man får göra såhär. Det kanske är en hemlig natt, kanske finns inte den här natten om några år? Kanske måste något möbleras om här inne? Göras annorlunda. Kanske är det så enkelt...