Vi satt utanför allt, eller ingenting.
Talade om brytpunkter, uppbrott, om ljus i båda ändar.
Utanför sa du alltid: kom in, men inte nu.
Så vi satt tysta och talade om ingenting, efter att vi hade pratat om allt
Utanför varandra, men ändå i.
Igen och igen.
Upprepningar och ord,
som aldrig sagts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar