Nightsleep.

Hon kommer hem. Slår på tvn, känner hur ögonen rycker upp och ner. Funderar en stund på om hon ska förflytta sig till sängen istället, men känner redan av hur rummet fortfarande kommer att stå kvar, precis som det alltid stått. Doften. Samma vita väggar med små dolda silvertrådar i. Tvn ger ett behagligt rus. Ett rus som behövs innan natten greppar tag. Her sleepmedicine. Men hon somnar inte där hon ligger. Hon går runt i rummet och smeker väggens mönster. Undrar hur den smala silvertråden kan väcka så många känslor. Hon lägger sig ner, tar några djupa andetag, ser på klockan. Ser sekunderna. Känner slagen. Äsch, det är en hemlig natt, precis som dagen. Får inget sagt, får inget gjort. Hon lägger sig på rygg, sedan på mage. Kanske måste något möbleras om här inne? Göras annorlunda. Kanske är det så enkelt. Hon lägger huvudkudden på andra sidan sängen och ser rummet från en annan vinkel. Andetagen känns lättare nu. Nu ser hon inte dörren, och det gör henne tryggare på något sätt...