2009-03-10

passion

Vi klär av oss. Du mig, jag dig, du dig, jag mig. Vi kisar när ljuset träffar. Den kylda och friska luften andas in. Mitt hår stryker mot den vita klänningen. Jag lutar mig mot staketet utanför, har redan mött din blick. Håller mig fast, för att inte falla. Känner hur hjärtslagen perforerar, och de dunkla ögonen blinkar lätt. Jag vänder blicken mot morgonmolnen, sedan mjuklandar jag i dina ögon igen. De är bruna, fängslande, jag skakar. Klänningstyget stramar åt och jag känner hur du låser din blick. Du letar efter mitt rätta ansiktsuttryck, sedan rör du läpparna och jag tror att du säger något, men jag hör dig inte.

Snön smälter. Våra kläder ligger som utspridda öar på golvet. Här får vi röra oss fritt, klösa sönder, riva upp, bara för att det går. Allting växer ut på nytt, upprepar sig självt, bubblar upp igen. Vi trycks emot de plommonlila väggarna och känner hur pulsslagen ökar. Huden skiftar i olika mönster. I skugga och gassande sol jagar vi fram över ängarna. Nu ligger vi där, tysta, osynliga, och rör inte en muskel. Endast våra blickar möts.

5 kommentarer:

bobo sa...

åh! trysil låter dundermys! när drar du då? jag vill också jag vill också! :)

bobo sa...

men tycker att du har ett bra namn nu. eller varför ska du byta blogg?

bobo sa...

hur menar du med folktomt? facebook är ju det nya lunarstorm! jaggajao!

. sa...

hello.arrived from lookbook (:


--www.secretivemx.blogspot.com

Lina sa...

underbart vackert, :)
gillar din blogg med.