2009-03-07

I´ll learn to ignore.

Skulle kunna skriva om en hel värld. Sen kommer ärligheten - och jag blir rädd. Rädd för uppmärksamheten - rädd för mitt smygande. Medan söker jag efter spår som någon lovade att lämna efter sig. Letar efter platsen jag känt men inte sett. Det kreativa – hemliga – ärliga. Öppenheten. Jag ligger här, med fötterna dansandes mot taket och håret flängande. Rufsig. Ivrig och trött på samma gång. Dans – sömn – liv – och blickar. Och sedan har vi uppmärksamheten. Alla är vi där och slåss, the big famous war. Smekningar – rörelser –varma ögon som tog bort mina ljusa sommarlockar som slingrade sig ner på ryggen på den bara klänningen – elektricitet – stötar. Minns hur något var – hur det känns idag, fast på ett annat sätt. Vi lever i verkligheten – och drömmarna växer bredvid – som hemligheter. Inget har ändrats - men allt är annorlunda. Jag är – men leker något annat – kryper in i rollen – trivs. I try to be carefree - they don't let me. I try to be relaxed - they tense me. Förtvivlan bortom horisonten - långt kvar till solen - min hand i din.

2 kommentarer:

Kim sa...

så otroligt fin text.

Anonym sa...

I like it