2008-11-11

the truth is

Vissa börjar alltid med att säga vad de vill få ut av någonting de gör. Jag kastade mig in i en sak och den enda jag ville lära känna bättre – var mig själv. Jag har gjort delar av drömmen, medan andra hållit fast bredvid, och ut kommer man, med en tunga som slickar sig om munnen och försöker beskriva hur lyckan känts när den var som skönast. Jag vandrar mina spiraler, letar efter likasinnade själar, som förbryllat letat efter sina skuggor. De finner och glömmer på samma gång. Vägen till evigheten, är den lång? Jag försöker med mina listor, på allt som livet har att ge. På allt som jag har att ge själva livet. Jag blundar när någon lider, och tror för någon sekund att allt är så lätt. Så fort någon klagar på livet, uppskattar jag allt så mycket mer. Man kan visst slippa undan så mycket smärta, om man går in i sig själv, istället för att gå in i andra. Jag ritar immiga danssteg på glasen och någonstans där vet jag vart jag kommer vara dagen efter, när idag blir igår.

Inga kommentarer: