Simplicity

Man vaknar upp, undrar vad som hände med gårdagen. Fåglarna rymmer, snön faller. Plösligt fastnar fokus på stillheten som lägger sig i rummet. Det är tyst. Försöker hitta den där perfekta ställningen då man kan slappna av totalt. Utanför ser folk hur jag rör mig, mina ögon öppnar sig, märker att du och jag finns i andra perspektiv. Vissa kvällar är svalare, svagare än andra. Sjunker in i tiden som gillas. Jag stannar här, någon fortsätter att gå. Natten följs av drömmar, nattens sömnlösa sken, drömmarnas organiserade kaos. Jag har hittat mina väggar att omslutas i. Mjuka lockar ligger utspridda. Ljusgrå skiftningar av måndagar, tisdagar och namnlösa nätter sköljer över. Hade allting haft samma bild hela tiden? Försiktigt krockar ögonen med spegelljusen. Chockas och blinkar bort. Vem skymtas bakom de gröna, under det blå, då känslan är total, totalt röd? Jag sitter kvar där jag satt, fast i en annan skepnad, bara det att tiden har slagits om nu. När allt är gjort ett antal gånger, börjar det om.