The first snowflake falls to the ground - and suddenly you are gone

Upptagna människor blir alltmer osynliga. Spåren göms undan av snöfallande sanningar som försöker föreviga det vi tror är sant. Vi ser med nollställda ögon, sover med fönstret öppet om nätterna, somnar i takt med ljusen.

Ja vi lever i en påtänd värld, där folk gör som dom vill, gör vad dom inte vill,för att få. Där vilja inte räcker längre än ut genom dörren - och in igen. För om jag tänker på känslan som finns, som regnar, som försöker förklaras - dras något tillbaks, ner och in. In i drömmen. Men lycka är inte att vara lycklig, lycka är att få vara med dom man vill, lycka är när man blundar och ser allt som är ljust, lycka är att vara underbar utan att veta om det.

Vi vet att vissa saker är fel, ändå gör vi dem. Allt var bättre förr sa de som levde förr, allt är bättre nu säger de som lever nu. Tidlöst, ljudlöst, är det så vi lever när musiken tystnar? Jag känner dina blickar från varje håll, och ljusen som syns, är riktade mot mig. Så vacker jag känner mig, så vacker är jag...