Det är så jag vill se dig.

Tittar ut och möter vädret igen, som om det följer mina steg. Världen målas av någon slags konstnär. Jag är invirad i ett duntäcke och en filt, ändå blåser det någonstans ifrån. Jag sticker fram fingrarna då och då och skriver någon tanke eller så. Jag känner hur regnet landar utanför. Han närmar sig nu. Det känns. Känner värmen som någon kontrast hela tiden. Några tankar räcker, just därför är jag säker på att min längtan är på riktigt. Lite kärlek här, lite kärlek där...