Invisible colours.

En tanke, en mening, en vind

Det flyter på. Flytet. Hon hör inte särskilt mycket längre. Känner glädjeruset, medan tårar faller bredvid, som en osynlig sidoväg. Hon ser skuggränder på asfalten, följer med blicken, går förbi. Inte långt kvar nu. De trötta ögonen och den frusna kroppen skyndar sig in på tåget. Tar en plats. Mörkret gör det omöjligt för henne att se staden, men den känns.

När hon kommer innanför dörren möter hon hans blick. Han ler.