2009-01-17

En vind.

Jag minns hur allting tycktes vara innan jag visste varför himlen var blå.
Sen kände jag den. Himlen alltså - som en varm smekning i nacken - lent och oskyldigt. Sen fortsatte tanken, om att vilja ha. Hans ögonfransar - nej hans blick, det räckte egentligen.

En underlig dag, börjar alltid med en vanlig morgon.
... för om allt det underliga, det mystiska, skulle visa sig på en gång skulle liven aldrig formas, och historierna aldrig berättas. Där mitt i, var jag på väg. Stigen ledde mig bort.

Jag minns den lilla rosa varelsen från rymden. En rosa varelse, mer lik mig själv, än spegelbilden. Jag korsade länder, utan att hitta den igen, och det sårade. Hur ska vi säkert veta, hur det egentligen är? Jag får bara, om jag tar, och ger jag för mycket, är jag strax tillbaka med den rosa varelsen igen, och vem är jag då? Är jag kär, är jag förlorad? Cirkeln är rund, jag vet.

... en rosa hand hand smeker tag i min... jag ligger raklång i luften..på väg ner... men stilla...jag ser dig... du kom... tack... nu kom kom kom... det är dags!

Inga kommentarer: