I'm just looking for a world where my words seem to be as clear as morning mumbles.

Medan dygnen blir kortare och kortare ska man samtidigt hinna med mer och mer. Det är så svårt att stryka bort något, för man tror att man inte kan minimera sitt liv mer än vad man redan har gjort. Man vill ha allt man har, och samtidigt ha mer. Tiden går och går, och vad gör vi under tiden?